Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At med et sammanljud vid ändan orden svara,
Det är ett ringa fnask, forstand bor kärnan vara.
Ett infall täckt och nätt det gifver märg ocb must;
Rim örat, men förstånd kan sinnet gifva lust.
Cri9pin utfordrar mig med honom til at kämpa,
At se, hvem af oss först så saken kunde lämpa
A t fylla öfver alt med versar arket op;
Crispin satt’ pennan an, och jag tror vist, hon lopp.
At innan iag, som skref, fast aldrig utan möda,
Med tröttsamt bjärnebrått fem rader kunde föda,
Han med en dyktig hand ren sidan ändat bar,
Men tro mig, hvarje vers ock syn för saga bar.
Hvar rad med svatsand prål, dock utan mening, pyste
Och som i flycbtigt skum en väderbläddra lyste.
Af ord en myckenhet, af saker intet grann,
Och i hans öfverflöd man största armod fann.
Ty den lär sitt försök förutan värkan finna,
Som vil i denna konst det ringsta framsteg vinna
Och af naturlig drift ej fullt och råga mått
Med lust ocb högen bar i födslostunden fått,
Den med upmärksambet och oförtruten möda
Til mönster sig ej satt de stadigt lefvand döda
Och vet de skalder sig til ledesvänner ta,
Som Rom ocb Grekeland med pennan adlat ha,
Den, hvad Italien högt, Hispanien djupsint skrifvit,
Hvad soro oss England lärdt, frantsosen ljufligt gifvit,
Det han hos tyskar rikt, i Holland artigt fant
Med oafiåtlig Bit sig aldrig gjordt bekant.
Dock det bry sig ej om de, som ett handtvärk drifva
At vid hvar lik-process mot andras vilja skrifva,
På tryeket sända det, på krogen skrefs med hast,
Den döde ej til ros, dem lefvandom til last.
Hvem prisar intet då en kruka som en bjelte,
Så den på sotesäng, som den, som dog på fälte?
Fast döden visat har, hur’ väl han träffa vet,
Så lofvar dock vår skald en viss odödlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
