Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som herren stod på lur, han sig i trätan lade:
Hvi raggen na, ban vreder sade,
Forsmår dn det, du förr mast fant behag nti?
Är maten ej nog god för dig som andra?
Törs sloken ock kräsmagad bli?
Kan smaken dig, min vän, så hastigt sig förandra,
At junkern börjar skrä hvar rätt?
Sist när jag ock på samma sätt,
Vid egit trött, mig vill med annars mata,
Då kunde du så mäkta lätt
Min vana, hug och mening rata.
Nu, som du sjelf försökt, lär det dig ej förtryta
I mat som annat kunna byta,
At räg- och hvete-bröd til skiftes blir din spis,
Och at för dig och mig omväxling är devis.
Det talet gjorde Lasse stum mer;
Han låssa gifva tapt, han ock för syn skul log;
Men at han var så gruflig dummer
At bjärteligen tro det vara nog
Med vanan blott sin ursäkt göra,
Det lär jag ej rent af försäkra töra.
Påstejen hade’n ej ifrån sin mening brakt,
Om herren genom andra vägar
Ej vist vältalighetens makt.
Han talte, säger man, som änglar pläga,
Med gyllen ord uti sin mund:
Den bygger alt på fast och stadig grund,
Som skälen räkna kan och väga.
Gull- silfver-ord man gerna hör,
Och öfveralt i kärleks saker
Omöjligheten sjelf man därmed möjlig gör.
En vrångsint, svartsjuk man förmå de göra spaker.
Det endast tarfdes här, det sägs, och Lasses öra
För slik vältalighet ej mindre var än doft
Had’ man af Cicero ock fått en sådan höra,
Han säkert mindre ord behöft
Hvad under då, at Lasse gode
Förgylte hornen tåligt bar?
Ja, jämväl han så kloker var
A t sen sjelf följa herrens mode;
Och uti bytet han sin bästa räkning fann.
Den sist han såg ock bäst stod honom an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
