Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til Clormde.
Ifrer karleks traldom.
Uppå ditt välde ser, Clorinde, da en ånda,
Ditt välde, det så strängt du mot mig ofvat bar;
Sen bjertat blifvit fritt, som forr din fånge var,
Ean mina bojor jag i seger-teckn vånda.
Så stor do forr min kärlek sporde,
Så litet jag nn deraf vet
Da mig den största tjensten gjorde,
När da tänkt gjöra mig förtret.
Åt ondskan din min fribet tack hembär,
Jag benne mera na än förr din kärlek skattar,
När trygger jag åt trätan skrattar,
Som til min frid en orsak är.
Da menar dock kanske at snart få spörja,
Har sinnet mitt af tasend oro trängs.
Acb, ja! Jag börjar redan sörja,
Jag ntan tåreflod kan aldrig gå til sängs,
Ty ångren tryeker mig belt stort,
At jag, min arma tok, så ofta förr det gjordt.
De gan8ter, som jag förr bos dig så ifrigt priste,
Mig gjorde dagen lång och natten ntan ro,
Men nu har nöjet fäst hos mig sitt Ijafva bo,
Sen ondskan din til fribet vägen viste.
Och som igenom den min träldoms kedja sprack,
Så bör din ogunst mer än gunster ha stor tack.
Ty skoter jag alsintet om,
Ehvem dig framgent kärligt klappar.
Jag glädes, at jag från dig kom,
Ocb vinner så i det jag tappar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
