Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epigram.
Hugo Grotius.
Jag älskar häftigt den, jag minst har hopp at vinna,
Den, som mig gifver hopp, jag icke älska kan.
Ack, had’ jag hopp dens gunst, jag älskar, kunna hinna,
EU’ kund’ jag älska den, mig hoppet ger vid hånd!
A ck, mer än hårda slut, hvad skal jag arme göra,
När där ej hoppas trygt, här älska kan min sjal?
Men dock det slutet skal jag stadigt låta höra,
Blif kärlek utan hopp, hopp utan den, farväl!
Enigme.
Af en tungfotad bror, en qvick och viger syster
Obuden öfveralt jag dristig sporder biir,
Ej är nå’u ort så dold, den jag, när det mig lyster,
Ej nagelfara plär, med skarpsynt öga sir;
Mång älskare mot mig af hat och afund brinna,
Det täcka könet gör sig ljufligt tids-fördrif
Med hätskt och vrångsint mod, barbariskt nöje finna
At sammangadda sig emot mit usla lif.
Dock ännu mer deraf mit värde skönjas kan,
At ej fins hjelte, kung, ej qvinna eller man,
Qvars hvila, sömn och ro jag icke kan förstöra,
Får jag blott någon gång en taga fatt i öra.
Graf-skrift ofrer en vinskänk.
Sin hvilo-stad här Mopsns fant,
Som visste sig så slugt om handlen sin beflita,
At han med tappen mycket vant,
Men ännu mer med dubbel krita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
