Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag aldrig i ert rad bar kunnat sanning dölja,
Lag, sam vet och fornuft jag villigt velat följa.
Jag måste sucka åt det bela riket vet,
At alt för grofva fel fins hos vår ofverhet,
Vår ofverhet är dum, lomsk, båmndfull och högdragen,
Och deras närmsta vän uppå alt ondt beslagen.
Når jag besinnar alt vid denna Nykpings färd,
Så vore jag er nåd och kärlek icke värd,
Om jag ej styrkte straxt at skynda er till baka.
Jag hoppas at mitt råd I intet må försaka.
Det rykte, som här går, är icke utan grund,
Vi få väl höra mer inom en liten stund. . .
I det föll Waldmar in: Vill du at rikets fara
Af detta broderhat ännu skall längre vara?
Nej, svara Sparren, ty den varit ren för lång,
Hälst om det stanna skall i eder undergång.
Besinna er, min prints, betänk de förra tider!
Mån intet det ännu uti ert bjärta svider,
At konungen, er bror, med sitt bedrägeri
Blodskulders gruflighet har bringat er uti?
Ej utan tårar kan jag Torkel Knutsson nämna,
Ack at ej himlen må hans stora oskuld hämna!
BRUNKE.
Men bad han ej försyn at på et sätt så ömt
Utropa hvad som år bekändt, försont och glömt.
NILS KANIK.
Prints Waldmar måste ju det samma inkast gjöra.
Men då ska tro han fick af Arvid Sparre höra,
Et mer än dristigt tal, en lexa soro var lång,
Båd’ nytt och gammalt fick han höra på en gång.
Hur Torkel Knutsson var en herre i vårt rike,
Som uti vett ocb tro och drift ej haft sin liko,
Hur Magnus Ladulås sitt folk, sitt kungahus,
Kort för sin död förtrodt till detta rikets ljus.
När Torkel styret tog i Norden allmänt sades,
At riksens börda då på kungaskuldran lades,
Vår frihet ansåg han som rikets ögnasten,
Dock så at tbronens glänts däraf ej lidit raehn.
Då såg man landet sällt af alla lyckans lotter,
Och du prints, Waldemar, var gift med Torkels dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
