Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I veten nogsamt det jag tvenne svågrar bar,
Den ene Erik och den andre Waldemar,
For hvilkas Öfvermod vår kung år aldrig såker,
Om ban ej deras ok af sina skuldror vråker.
De tadla bans person, de skrånka in han9 magt,
De nnder sig rätt nu ha bela riket lagt.
Så snart som någon djärft sig mot vår vilja sätta,
Och kungen bjuder till så djärfva tillgrepp rätta,
Hos kungens bröder straxt en sådan får försvar,
Straxt sägs at kungen sig mot lag förgripit bar.
De icke, som sig bordt, med kyrkans gods förfarit
Mot bisp, prælat ocb prest de alt för grofva varit.
Mot kung, mot mig och er de bysa sådant bat,
At för dess högd jag blir förskräckt, försagd och flat.
Men påfven, hvilken bör vår kyrkas rätt bevaka,
Befalt at äfven dem i hemlighet ransaka.
Vi hemligt deras dom från Svcrges bispar fådt,
At de med gods ocb lif skall plikta för sitt brott.
För bvarje gång vår magt för deras högmod darrat,
Vi lyckligt denna qväll ba deras slughet narrat.
SCHÆRBÆCK.
Min drottning icke må vidlyftig vara nu,
Vi veta redan alt utaf dess kammarfru.
Dr. MÄRTA.
Det skull* jag nästan tro, dock det gör ingen skade.
Ach at för ingen an* hon samma sladder hade!
Den slynans sqvaller bar för alla så räckt till,
Jag helt förtviflad är, jag vet ej hvad jag vill.
KOLART ISAR.
Min drottning intet bör för sina svågrar frukta,
Den tropp, I nu här ser, skall deras högmod tukta.
Slätt intet skadar bvad den qvinnan sladdrat har,
Så länge hjärtat mitt i kroppen sitter qvar.
Jag med mitt skarpa svärd skall dessa cedrar stäcka,
Forr’n deras bögder fådt till himlahvalfvet räcka.
Dem förestår i qväll en oundviklig död,
Gif er man väl tillfreds, det bar slätt ingen nöd.
Mitt svärd skall icke nu sin gamla vana glömma,
Men sista droppe blod ur deras bjärtan tömma.
XIX: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
