Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 i.
Tilstad tin tunga ey at nånsin löpa vall,
Ty mången kommit bar för tungan sin på fall,
Beskedligt tig betänck, forr ån tu något talar,
Var alisteds, som tu vor’ i stora herrars salar.
42.
Bed Gnd bevara tig at sådant taga för,
Som uti något måhl tit öma samvet rör,
The saker alt för dyrt tbe plä betalte blifva,
Når döden lifvets band begynner sönderrifva.
43.
Tu aldrig til tig sielf för starck förtröstan bår,
En sielfklok i sit vett tben störste dåren är,
Ty lär med mycken flit, at bäst tig sielfver känna,
Förn ta til någon ting skal oförsicktigt ränna.
44.
Eburn billigt är, som ta af nån begär,
Begär dock ey med pock, ty slikt förhatligt är,
Ho pockar på sin rätt, får sellan sin begäran,
Som eljest kunnat fås med all tilbörlig ära.
45.
Var snar och tben förlåt, som sielfmant ångrar sig,
Ocb med Ödmiuka ord om tilgift beder tig,
Om eljest af tin Gud tu vil förlåten blifva,
När ta med knäfall tör inför hans ansickt klifva.
46.
Om andras namn var öm,* som thet tit egit vor,
Betenek ens’ äbra är mot lifvet lika stor.
Ty vackta, tn ey må slik dyrbar äga klandra,
Hvad tu ey sielf vil ba, giör aldrig tbet mot andra.
47.
o
A8tanda intet hvad ta ser ens annars är,
Tben store God bar sjelf förbudit slikt begär.
Han gifver hvarjom sit, tbermed kring verlden flytta,
A t brakat Gud til pris, at ägat sig til nytta.
XIX: 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
