Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som eoglar lefde tbe tilsammans utan tvång
Allenast tio år, tbet Godi så behagar,
Vår sålla tyckte, at tbet knapt var tio dagar,
Hon kyste himlens band, dock gjordea^tideo låog,
Som dygdig encka måst sen röna enkors smärta,
Bar tre ocb femti år ett sönderdelat bjerta.
När jola-frid och fröjd na sednast blåstes nt,
Ocb vi til bornen på vår gamla rem-staf binte,
Sin eviga försy o vår God sig straxt påminte,
Ocb på vår sällas lif tå gjorde saligt slat.
Sen otti nie år boo left, bar bon aflidit,
Jag vet, at hennes död i mångens bjerta svidit.
För fem ocb tretti år tben sidsta herren dog,
Som ädla Båtars namn ocb skjölda-märke burit,
Vist mången redlig svensk tbet dåbo i hjertat sk arit,
Når Rålambs mantra band i stycken sönderslog
Tbet Båtska vapen: dock tbess löfte aldrig glömmes,
At Båta-åtten skal i evigt minne gjömmas.
Omsider i vår tid den dagen mornat opp,
At Båtars ädla ätt sin sensta afton bunnit,
Fro Anna Stina Båt har no sin bvilo funnit,
Sin ljofva rolighet har na båd själ ocb kropp;
När bon sitt dagsverck bort ubr trötta bander lade,
Man ingen mera qvar af bela ätten bade.
Sornnda kyreka är ett gammalt Herrans hos,
Tben Båtska ättens grift bar tber af ålder varit;
Fra Anna Stioa Båt til sina fäder farit,
No muras griften til ocb gjöms för solens ljus,
Tils domseris ängel hårt på låbs och murar stöter,
Ocb dommarn oss i skyn med tusend englar möter.
Jast når jag tbetta skref, jag belt beredder var,
Med handen onder kind, at sättja mig ocb gråta.
Dock, tanckte jag, hvad kan mig tåre-floden båta?
Sall tben sin bvila fått, såil tben som Herren bar!
Så är, o vandringsman, för tig then läxa lasen:
Ett flycktigt stoft, ett damb är menskjans bela väsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
