Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På bår en kista står, en kropp i kistan finnes,
Men om to visste bvad för ädelmodig sjal,
I tbenna gamla kropp bar bodt, jag thet väl minnes
Tils ytterst växlas om för mig mit ve i val,
Skal tn mig bifall gje, at bon tbe dygder hyst,
I tbem en eftersyu bon mångom härligt lyst.
Tit namn är väl bekant af vett och dygd och äbra
Vår Hjerpe, rycktet tit jag från min barndom bort,
Et ryckte, som är värdt i vördsamt bjerta bära,
Når jag tbes sanning sedt, bar tbet mit bjerta rördt,
Mit sinne bafver i thet nöjet gådt i bet,
Tin dygd at känna i sin högsta mogenhet.
Tber en oskrymtad tro vid sjelfva styret sitter,
Ej sällbet88keppets köbl för faslig bränning bräcks,
Vår sällas tro för guld ej viste bara glitter
Tbes skinand gnista ej i sorgedjupet släcks,
Hår var et alfvar med at troget frukta Gud,
Hår var en själaro och lust i Herrans bud.
Haf tack tu sälla själ, baf tack för alla gånger
Tin andackt i min svätt mig en förskrifning gaf,
Ack, ack bor mången gång i ruelse och ånger,
Tit aulets källor två blef salta tårehaf,
Med frögd mios jag bur vi haft själagledjen vår
Tilsammans mången gång vid Jesu djupa sår.
Som skuggen tå blir längst, när solen går åt skogen,
Så var vår sällas tro, ju mer tbet led til slut,
Jn mer blef fast tberi, at Jesu vara trogen,
I himlen gick ban in, från verlden gick ban ut,
Kom dröm om blomman af tbes fägring ocb tbes lukt,
Kom dröm om trädet af tbes ogemena fruckt,
Vår sälla brann af nith för stora Gudens äbra
Fast menskjor dolgde tbet, dock talte kalk oeb sten,
Och namn af otacksamt skoll Ladgårdslandet bära,
Om på erkänslan tbess skull finnas brist ocb mehn
För nya kyrkan vår en möda ban bar haft,
Som rögt i gammal kropp en ung och munter kraft.
XIX: 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
