- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
253

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FördenBkal har ock jag, til fästmö helre tagit
En flicka, hvilken jag ur nedrigt stånd har dragit,

Och, for den orsak skuld, helt lycklig skattar sigr
At hon den äran fåt, til at behaga mig.

Jag bar en sådan sökt, jag har en sådan funnit,

Som til min lycka re’n det femtond’ året hunnit.

Hon så upfödder är ifrån des yngre år,

At jag i henne nu en dygdig hustru får.

På fierde året var min Agnes, då jag to’na
Ur hennes moders bus. Se’n har jag icke skona,

Om des upfostran at en sådan omsorg ta*,

At hon enfaldig är, rätt som bon vara ska’.

Och på det stadsens gny ej mått’ des enfald skemma,
Så bar jag, bit in tils, ej velat ba’na hemma;

Men i det huset jag har vägg i vägg med mitt,
Der bar den täcka siäl alt stadigt upfödd bli’t.

Der bar jag henne giedt til dagelig betiening
En piga, Malin, och en dräng, som beter Hening,

Som äro bägge två alt efter sinnet mit,

Så domme, rätt som bon, des like jag ej sit.
Döm nu, Chrisald, om jag har kunnat giöra better,
Och om jag hedren min ej utom faran setter!

Ock at I sielf må se, hur’ jag har stålt’et väl,

Så kom och ät med mig och henne denne qväll!

CHRISALDE.

Rätt gärna . . .

ARNOLPH.

Då skal, I med all förundran böra
Enfaldigheten sielf . . .

CHRISALDE.

Ja, ja, jag ska’ så giöra.
ARNOLPH.

I skal ert nöije ha; ty I kan aldrig tro,

At slik enfaldighet kan i en flicka bo.

I sidstes måtte jag af alt mitt hierta skratta
At bennes infall. Dä va’ så: bon had’ en katta,

Och samma katta blef af grannens katt besökt;
Det tog vår Agnes op så illa och så högt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free