Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EU’ ock, jag torde gå och såija’n redligt ut,
At jag är Agnes man, och bedian veta hut.
(ärnar gå bort, men kommer tilbaka)
Dock aldenstund jag re’n bar utstådt denna smerta,
Vil jag förställa mig och låtsa som af hierta
Jag båller må’n, på det jag med förtrolighet
Må kunna spana ut des kärleks hemlighet.
(se’n han litet betänckt sig)
O snöda förvett, som vil bär förmycket leta,
Jag räds, du veta får mer än som du vil veta.
Ände på den 1. acten.
n Acten.
1 In .vtrÅde.
ARNOLPH.
Jag är, min sann, rätt glad, at jag Horace ej råkat,
Ty, som mitt hierta var af sorger sönderbråkat.
Så had* han lättlig märekt och kunnat varse bli,
Hvad för en nära del, som jag1 måst ta’ deri.
Jag vil at han ännu ej skal det ringsta veta
Om mig, på det jag må des bättre kunna leta
Ur honom hvad han vet och huru des intrig
Samt kärleks maskopi med Agnes, lyckar sig.
Se’n skal jag få dem fatt, rätt som uti en fälla,
Och giöra derpå slut, ett slut, så dä ska smälla.
(Arnolph klappar på porten.)
Q Xn tråde.
HENNING, MALIN, ARNOLPH.
HENNING (låter hastigt up porten och
kommer glader at)
Ach, herr Arnolph, si nu. . . .
MALIN (niger.)
Nu va vi strax tilreds. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
