- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 19. Johan Göstaf Hallman, Gustaf Palmfeldt och Carl Johan Lohman /
270

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARNOLPH (för sig sjelf.)

At Agnes tilstår sielf rent ut hvad som är ske’t,

Är tecken af des dygd ocb des enfaldighet. (hårdt.)
Men, Agnes, när jag sidst, for resan, med er talte,

Mins I då icke, at jag er expre’ befal te,

At ej se någon kar? . . .

AGNES.

Jo men, jag mins’et grant,
Men om I viste, bur( ban, kom at bli bekant,

Samt b nr’ ban giord’ sig söt ocb viste talet föra,

Så skull’ I sielf som jag er låtit biertat röra,

ARNOLPH.

Kan vara, säij mig då, hur* ban bekanter bli’t.

AGNES.

Hå, I kan aldrig tro’t, dä va så underli’t.

En afton stod jag i mitt fönster hel allena
Ocb såg en nnger kar spatzera under träna,

Som var bel propre, nätt, i kläder och i gong;

Och, mä‘n ban gick, en air han mellan tändren song,
Med hatten på en sne1, som balfva pannan täckte,

Samt egna blonda bår, som ned til median räckte;

Hans min, det varen charme, med dosa i sin band,
Den ban, med fingre-knäpp, kringbvälde af ocb an.
Jag såge’n, han såg mig, vi sågo på hvarannan,

Och i det samma tog han hatten af med bandan,

Ocb giord1 en reverence, så diupt, då jag också
En nigning ned til jord lät honom återfå.

Och der på han sig strax den andra gången bockad’,

Som mig at svara med en nigning genast lockad’,

Der på han giord ännu ett reverence hel sött,

Som med en hälsning diup blef strax af mig bemött.
Han gick förbij ocb kom och hälsa alla gånger,

Ocb til at hälsa gien var tiden mig ej långer,

Och som i böfligbet jag såg ban tog behag,

Så var ej godt at ban vor* mer poli än jag.

Ocb hade mörckret ej giordt, at ban igen vände,

Så tror jag hälsning vår så brått ej tagit ände.

ARNOLPH.

Stor höflighet min sann ba’ I b varannan giordt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/19/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free