Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLPH.
Hvad tog han då?
AGNES slår ned ögonen.)
Jag svor at jag ej torde . .
Jag bad’en låta bli . .. men ban det likval giorde.
Och tog dock lika fullt: . . .
ARNOLPH.
Aij, aij, hvad tog han då?
AGNES.
Men blir I då ej ond? ...
ARNOLPH.
Nej, nej, jag svar derpå.
Jo men, han tog .. han tog .. det band I mig forårde .. .
Jag kand’ ej få’t igen, fast jag’et straxt begärte.
ARNOLPH drar andan igen til sig.)
Så var det barast dä . . .? Det var en ringa ting,
Men äskad’ han ej mer for kärleks plågan sin?
AGNES.
Nej men, det giord ban ej, ty had’ han mer begärat,
Så hade jag hans bön i sanning ej förvägrat.
ARNOLPH (i mycken förnöjelse för sig
sielf.)
Tack, käre himmel, tack, jag slapp här mäckta lätt,
Men om man nånsin mig skal lura på det sätt,
Så vil jag heta Mattz..jag ser enfaldigheten,
Af stackars Agnes, bar mig skaffat den förtreten
(til Agnes hårdt)
Nå, Agnes, om hvad händt, jag vil ej säja stort. . .
Hvad som är skedt, är skedt . . hvad som ä giordt. . .
ä giordt . . .
Men hädan åt, så tro ej manfoick mer på orden,
Mång ärlig jungfru är der med bedragen vorden.
De liuga, tro mig fritt, och när de hafva fådt
Hvad de vil ha, så gå de bort, och lee der åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
