Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om tycket.
I veriden ser man ej et ansikte så magert,
At icke någon finns, som deråt blifver kår,
Så tycke vara tycks, dår intet tycke år,
Ja, dodsens syster ter sin fästman något fagert.
Hvar ögnas tvärt emot så lifligt ångla-tycke
Ur montra ögon oss med kraft sin värma gie,
At icke en och an* skuil som i solen se,
Hor afven fläckar stå i fägrings bästa smycke.
Misstycke rinner då or samma brann som tycke,
Da kallar jungfrun täck, jag tycker hon är ful,
Jag nämner gumman bvit, du svär, at bon är gu),
Vi se med dubbel syn på et och samma stycke.
Har tycket då ej grund, emedan ej det sköna,
Som ur ens anlet lys*, just alla slår i tvång?
Är ej det fula fult, emedan någon gång
En gammal mormor förs af svennen i det gröna?
Är fägring icke där, hvar hon på tbronen prålar,
Och h vitt och rödt b varan* på kindren kyssar gie?
Är bon i tycket, som med briller måste se?
Är väsende ell’ färg, som fagra flickor målar?
Si fult blir fult ändå, och magert blifver magert,
Den som med moget vett sit tycke mörnat opp,
Ser intet mullig rot ba färg af gröner topp,
Och det då fagert tycks, är enom värklig fagert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
