Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Da gör, at Folck hvar-andra möta
Med hiertefrögdig höflighet;
Da gör, at Vänner trohet sköta
I alsomstötata UofUghei
Stygg’ ord och värck, foult samvete, solk,
Da lemnar köldd Och mörkseus Folk.
All verdsens sorg dtt, underkufvar,
Uti dig eielfvan vederqväckt;
Hvad ampert är du oss förliufvar
In til vår siste ande-dräckt:
Da svalkar hettand’/ hiertc-glöd,
Gieer sinnes-roo i kroppens död.
Dens blod, som du haar öfvergifvit,
Är i sitt lijf fast v ärr5 än död;
Ty önskan haar från honom drifvit
All dygde-lust, vårt Sinne-bröd:
Han är sig sielf en plåge-stad,
Hane verld ett långligt sorge-bad.
För-rottnelsen da evigt tråssar,
Din är och blijr ju Segren än:
Hvad tijd och ålder sönder-kråesar
Hoop-samlar da til lijfr igän.
Hvad jordiskt är, til jord förgås;
Af Kärlek åter vederfås.
När iag en ting mig föör til sinnes,
En nyck mitt hierta sätter ann,
At intet gott i Verlden finnes,
Som någorleds ju skada kan.
Ja högr’ en ting af värde är,
Ja större Last thess misbruk bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
