Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Be· enge sielf-klokes S?a«r.
Hvad gijnar, thed man androm r&*r,
När hvar sitt tycki efftergår;
£en annars lind om örat slår,
Ens egen bog om Hiertat rår» ’
Hoo rätta vill en ond, ondt vaan,
Han tvätta vill en Morian.
Svar ästu, af-und, komm frå,
At tu alt gott missunna må?
Från Blåkulla, af Hliotens stamm
I fierde tunglet kommen fram,
At tu så kall om hiertat vardt,
Din syyn så vrång, din tand så svart i
Når bruna lockar varda grå,
När röda läppar varda blå,
När rosen-kinner vissnad* stå,
När snälla fötter tröttna gå,
Då blijr för dig och mig för seent:
All glädie blijr oss då förmeent.
Derfor frisk opp, min ädla Siäl! ’
Försum dig eij at lefva väl 1
Ded hällsta, bästa, du kan få,
Däd lätt for dijna lyster gå!
När iag en gång i grafven faar, ’
Hvad öfrigt är en annan taar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
