Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Prudentia (Fmicktighet).
ahoo du äst, som väl tin Yerd framvandra täncker,
Ett lytet välmeent Ord ’jag dig til fölljes skäncker:
Alt tycks du sielf dig klook, ock däd så vara kan:
Dock hällt dig ey förgood at rådslå mäd en ann.
Om du nu väl din Verd igenomvandra täncker,
Troo tryggt, at alt ey är, som thet för ögon bläncker:
Här är bä’ sannt ock falskt, här är bäd’ ondt ock gott;
Män värst, thäd ondt ock gott hvars andras dräckt ha5 fått.
Säll den, som ondt ock gott i tijd åtskillja lärer,
För’n Fruchten äten är, förstår hvad han begärer,
Misstäncker aldravärst hvad Lustan lyster mäst,
Till välbehaglig Tijd upskiuter Fröijas Fest.
Ehvar du går ock står, kast’ om dig acktsamt öga:
Haf tand för Tunga sä hoos låga som hoos höga.
Vill du för Verldsens Sveek och falskhet lefv’ i roo,
Sij myckit väl på den, som du vill något troo.
Mäd alt är obestånd: ehvart som Yerlden hvälfver,
Har gambla Språket sagdt, är gott att haa nå’ sielfver;
Ty tänck dig om i Tijd, hur du kant medel få
Till din Nödtorfftigheet, Beqvämligheet och så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
