Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Sisyf in åst sin steen, sit Hiul Ixion vällta,
En Tantal mitt ibland bå’ maat ok dricka svällta:
Tityus’ lefver måst förtäras af en Gamm,
De Danaiders Såll uptäckia deras skamm;
När de, de vackre Folk, de Hielte-modde Siälar,
Hvars herkomst ätteleds från öfververdske Valar.
När de her nedr’ en tijd sig tedt i Mänskiors liamn,
Blijr deras ähregraf den skylde Himmels famn.
Ty såsom de sin Id til dygd ok ähra sträckte
Ok flere folk med sig til dygd ok ähra väckte.
Ty höijas de sist upp ibland de Kaxars taal,
Som öfverkommit nimm å Herlighetens Saal;
Der Hercules ännu bland Gudar högt blijr acktat,
At haft de Jordske Tråll med Masurrklubban slacktat;
Der Perseus änn i dag en Biesse blifver hälst,
At han ur kädjans tvang Andromedam har frälst:
Der de Gustafver bland all Hieltar ypperst pråle.
Af oförsvinlig prackt til alle tider stråle;
Carl Gustaf bergar dér sin mödas fruckt ok gagn,
Omsväfvande sin Nord på klaran Carlevagn;
Der de från högste högd på Jordsens kloot nedskåde,
Om deras efterkomst i samme foot-spår tråde:
Om Svensken nu, som förr, i feldt på Svenska står,
Om Göthen än sin Mann på gammal Götska slår.
Ded ändat, and’ i högd sin klare kropp hon svänger
Ok faar ur Folkets Syyn alt länger bort ok länger:
Men aldrig hon så långt ur Syyn ok sickte faar,
At ju dess belät blijr i Minn’ ok Sinne qvaar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
