Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och tå iag honom samme gång frågade, om något var, som
han ännu ville gifva mig vijd handen, svarade han, at dhet
aldrabästa, som man i Verlden kan äga, är ett gladt Modh;
Förmante och rådde mig, at iagh intet vijdlyfiftigare med
Världen och dhet Världzliga mig skulle inlåta, än där af til
een ßinneroligheetz erhållan kunde vara nödigt; tackade
in-nerligen Gudh, sin Skapare, som honom i sine Dagar en
häl-sam Kropp, ett gott Förstånd, dageligit Brödh, ett
förnöye-ligit Sinne och i alt ett frögdigt Gemöte hade förlänt.
Hvil-ket han och så starck har varit til at behålla, så at ingen
Olyckos Anstöt, ehuru svår han och kunde vara, har
någonsin förmådt bemälte hans Glädie uthur hans Hierta störta.
Ja, det iag väl på hans döda Mull honom må efftersäja, när
han en gång emellan Sverie och Lijffland på alt sitt goda
hade lijdit Skeppsbrått, och Folcket, med möda undsluppit,
hade råkat på Landet gode och medyncksamme Menniskior,
då har han, sijendes alla vara häpne och modhfallne, mäd
lämpeligit skämt, glade åthbyrder och rolige optog
framkommit och där med icke återvändt, förr än heela det
bedröf-vade följet var upfriekat och lijka som å nyo uplijfvat, at
hvar och en sin å färde varande nödh snart al deles förgät
och förglömde; gifvandes han altijd at förstå, at hans Sinne
var mycket starck are, än at thet efter Lyckans Ostadigheet
skulle veeka och omdrifvas, och at hans innerlige Nöje
bestod i hans Kroppz Hälsa och des nödtorfiftige Underhåll, så
och i ett gott Hierta, ährligit, fromt och vettigt Lefveme,
samt thär af flytande Gunst och afhåll ibland Folck jämte
en viss förtröstan, at Gudh, som honom dhe Gåfvor hade
förundt, vore och visserligen honom sin Näringzdeel, hvar
med han sin Värld kunde igenomkomma, förunnandes, när
han dhe Gåfvor väl anlade. Til hvilket hans Nöye tilsköto
och intet Ujtet hans Studier och Böcker, med them han lijka
som af en hoop opvachtare omringad, en gång och annan
vijd min ankomst uthbrast: quam dulce est sapere! Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
