Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både na och i evigheet. Amen. SS att Psalmen begyntes
och slötz alt i sänder.
Fyra Uflga Sällar komme på ett värdzhuus. de läth hämta
ett fiskefaat, som var inte meer än tree fiskar 5ti, elfter der
intet mehr fans. då var der een af dem, som proponerade
en Lag, att hvardera skullé citera een Psalm uhr
Psalm-Booken, för’n han skulle få i fate. de bevilljade’t all i hoopa.
den förena sade: Begynna vill Jag att prijsa. Den andra: hvad
kan mig stå till trång ock nödh, Ty herren Gudh mig föder.
Den Tredje: Thet är inig ledt, som tu vähl veet, uthi hvad
deel medh mig är feel. Den fiäle såg, att han var narrad,
toog Soppan och gjöt di andre i ögonen och sade: Bestänck
mig med Isop, herre min, så varder Jag Sniöhvijt och reen,
och mä’ som di torcka’ sig i ögonen, åth han opp den eena
fisken elfter den andra. >
En Jungfru var een gång så förtretad af en och ann,
att hon gaf sig i ensligheet i een kammar ock befalte
Pij-gan sin att släppa ingen menniskia in, uthan döden. Thet
rychte kom uth. En üngkar tog på sig hvijta Lijnkläder
och gick till Jungfruns kammardör ock bultade. Pijgan
frågade, hvem ther var; ungkam sade med gröf röst: döden.
Då Bitte Pijgan hon honom in; han går till Jungfrun i Sängen
och säger sig ha hört hennes ropan; är nu kommen till att
ta henne. Jungfrun undergaf sig hans villja och var nu
tillfreds att dö. Bätt som nu then omtalte döden var som
mäst i färd med henne, ropade hon: Ach, huru liufiig far
min Siähl till himbla!
En räf förbrådde een gång een kräffta, att hon var intet
anna än en Bryllerska, som inte vijste sielf, hvadh hon ville,
gick nu fram, nu tillbaka. Kräfvetan sade, att, om hon ville,
kunde hon väl gåå så fort som Käfven. der om sloge dhe
vaad, ändå medh dhet vilkohr, att Käfven skulle få föruth
så stort stycke, som hans kropz längd, kräfvetan ställer sig
baakom Räfven, och rätt som han sprang stad, fattar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
