Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander sig klagade, när han hörde Fahr-eine förvävf ok
vinster, fracktandee, at inte bleef meehr öfver, som han
finge förvärfva ok taa-in, när han hlefve stoor. Mycki »an
än göras bätter. Andre ha’ lemnat gott namn efter sig fein
Vandring, men inte fördenskul huggit igen vägen för oss,
som efterkomme.
I Helsingland, har man förtällt mei, huru fordom en
Jätte, benämd Amund Båle, som bodt imellan Dalarne ok
Helsingland, har s& mycki lagdt sig p& jaga och skiuta, at
han alle Biörnar ok O-diur hade rögdt ur den hele Nägdetfl
När han ep gång i sin höge ålder kom, åtfölgd af sin Son, til
en stoor siö ok trodde sig inte til at fara omkring’n, efter
han fan sig nästan af syyn ok krafter förlät’h, Då töog
han sin Son på Axlen ok frågade, om han såg någo på
ander sidan dm Siön. Goss’n sade sig där sij en skoog.
Jätten svarade: däd är den skogen, som du ska’ hålla reen
från Biörnar ok O-diur, som jag har giordt den här. Du
sijr nu länger än jag, min Son*, så lätt sij, at du ok inte
stannar, där jag måste stanna; dockså, at du först ok främst
håller vid mackt den här, som jag har rögdt.
Men skam få dem, som värre, än de kunna, göre.
Så länge vij vår lemmar rore,
Så lätt oss haa nå’ vackert före.
Om icke just alt går oss ann,
Så gör man lickväl hvad man kan;
23 JU 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
