Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingången.
Det var en dag, när än vår forrå sällhet stod,
Menlösa jorden då ei milda himlen skydde,
Man hade än ei hördt, at marken druckit blod,
Man vist af ingen synd ell’ hvad som sorg betydde.
Då såg man frögd och lust på tornebuskar gro,
Frid och rättfärdighet hvarannan handen sträcka,
Alt var i saligt stånd alt lefd’ i godan ro.
O at den sallhet stått och länge velat räcka!
Det var en dag, men acb, ban var och är ei mer,
Uti ett ögneblick sig all vår lycka vände;
Det bars så litet åt, alt hvålfde opp och ner.
Bäst fadren satt i frögd, sågs barnen i elände.
Sen kom en annan tid, då alt ur löje gick,
Då Evas äple-bett oss utur eden stängde,
Då bon sin lystna (ach hur dyrt) betala fick,
Då värck och vanmakt sig i alla ådrar trängde.
Då eqa brodren til den andra ledsna drog,
Då blod-skam, -synd ocb -skuld sig yppa månd’ tillika,
När Kain af bämd och hat sin broder Abel slog,
Ocb Loth ei viste från sin egne döttrar vika.
Då diurens sämja sig i tvedragt bytte om,
Och vargen gick på lur at spaka fåren stiäla,
Då snåla höken fram med spände dufvor kom,
De sökte bvar sitt rof, och mäonskian måste träla.
Det var den senre tid, som än vi lefva i,
Ocb oro Gud loftet ei om qvinnans säd oss gifvit,
Om han i nåder ei täckts til vår jämmer si,
Så bade intet kiött på jorden saligt blifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
