- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
57

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Säg, 1)vadan lian sin tro och sin förtröstan tar?

En tilförsikt, den stor och nästan utan like,

Han beder den, som med i’samma plåga var:

Min Gud tänk på mig, när du kommer i dit rike!

Och Christus rik af nåd det löfte honom gier,

Han skulle fruchten af hans lidande få nyttia,

I sanning, säger han, at dig den sällhet skier.

I dag skal du med mig mitt paradis besiUia.

Mitt hierta rörs af frögd, när jag det tänker på,

Och af en hemlig glöd min sinnen låga börja,

Här är en tröst så stor, at satan häpna må,

At helvetet förskräks och alla diedar sörja.

Hit, verldsens ändar hit, hvad under-ting här spors?

Ser hvad med röfvaren i sista stunden bänder.

Ach vänden ehr til Gud, en röst mig liuda hörs,

Så skal ehr sällhet skie i alla världsens ändar.

Hielp himmel, när jag skal i evigheten gå,

När glaset runnit ut, när döden vil mig giästa,
Hielp at med röfvaren jag nåde niuta må.

Min Herre och min Gud, tänk på mig til det bästa!

Nu syntes solen trött den jämmer at bese,

Och dy i molne-flor sit anlets runda giömde,

Hon ville intet skien ifrån sig mera gie,

Hvarmed hon Juda folk til evigt mörker dömde.

Därpå när vreden och Guds hämd förgrymma sig,
Hörs Gud med höga röst til Gud sin fader ropa:
Min Gud, min Gud, hvi bar du öfvergifvit mig!

Här trängde syndsens gift, och dödsens udd tilhopa.

Mig törster, sade han. Nu skall den bäska drick,

Hur bitter han ock är, i döden liuflig smaka,

Och fast han kort förut en blandning från sig fick,

Så få I, hårda män, ei denne mer tilbaka.

Och därmed heter det, at alt fullkomnat är.

Han skyndar sig til ro, sit hopp til bergen vänder,
Han höjer än sin röst til den, han ropa plär:

Min fader, i din hand jag nu min anda sänder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free