Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den siette acten.
I salta floder I, I hafvets diupa blå,
Som nordens höga fiäll med edra strömmar delen,
Up, gifven eder löst, at mot er kålla gå,
Och visen, at I ehr til ängslan skicka velen.
Do sorgse jord, soro än de öpne refvor ter,
I våder, och do luft, I himlens skyar våta,
Hvad tankan fatta kan, och alt hvad ögat ser,
Up, hielpen mig min sorg beklaga och begråta.
Ach, måtte det mig ei til hiärtat svåra gå,
At Gud på korsens trå år pint och dödad vorden?
Mitt sinne, rätt så titt du detta tänker på,
Gråt, ängslas, dåna bort, och kasta dig til jorden.
Den i så allmän sorg ei del och känslan tar,
Étt tiger-sinnat bröst, ett vildiurs kynne äjger,
Den sina tankar ei vid detta dödsfall har,
Hau9 hårdhet hårdan sten och klippor öfverväger.
Så fins och de där ei sin skyldnad eftersatt,
Som Ghristi lekamen af höfdingen begiära,
Som når ban bäras skal til dödsens mörka natt,
Ela honom visa tänkt den sista tienst och åhra.
Hvad rika Inder ha, och beta Morers land,
Hvad Saba skogen bär, och eljest dyrhart skattas,
Det blifver här fprärt med rik och runder hand,
Och til hans kropps forsvar ei någon kåstnad fattas.
Där inga torra ben ell vissna skuggor låg,
Där spinlen ei sitt nät på murkna skallar-breder,
Där öfverlefvor man af inga döda såg,
Där lägges han i graf i örtegården neder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
