Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stormäcktigste allernådigste konung!
Sveriges bolde monarch, stormäktige prints uti Norden,
Rådande rike och land, regenters ähra på jorden,
Verldenes under ocb skräck, din oväns ifriga tucktan,
Trotsige drottars hämd och ondskans fasa och frucktan,
Uslas nådiga skydd, fortrycktas myndige hägnad,
Rikets styrkia och värn, du landsens fader och fägoad,
Skåda i vanliga nåd till mig af thronene neder,
Styrk mitt häpnade mod, som till din ähra och heder,
Med enfalliga dickt och ojämt jämkade rader,
Nu i glädiene tänkt mig te med bopene glader.
Skulle ei liufliga slag mig här i konstene fela,
Vore jag villig i dag långt högre tona och spela,
Spela så Orphei konst sitt eviga värde sku’ sakna,
Spela så liflöst alt till lifs skull’ väckas ocb vakna.
Dock, fast tungan ä* tung, ocb handen tröttnar och darrar,
Fingrarna stelnade stå, samt strängen slaknar och snarrar,
Fast den konstige mö och vänaste jnngfru Tbalia
Synes ha korgen i hand, till den jag ärnade fria,
Skall ej lättliga det mitt upsåts främjande skräma,
Hon tor låta sig än till annat sinne beqväma.
Därföre jag all skräck långt från mig diärBiga kastar,
Samt med offer i band nu till ditt altare hastar,
Och med vördliga mine mitt rökvärk gladliga tänder
För dig, värdige prints, skiönt än med spädare bänder.
Lät dock, milde monarch, lät dig då täckliga falla,
Hvad min ringhet skref, och tänck: Alt kunna ej alla.
Himlen låter i nåd sin dag ju dagliga dagas,
Så den menige man, som dem om cronone dragas,
Solen sänder ock lius så till de nedrige dalar,
Som til resige bärg och präktigt zirade salar.
Så instyrckes iag ock, min sol, hvars lynne bemålar
Idel huldhet och nåd, likt solens varmande strålar,
Så instyrckes iag ock, at knapt din huldhet ä’ smärre,
Det iag diupast ber, stormäktigste konung och herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
