Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så sannas än i dag, på ovar solen lyser,
En siuker morgon giör en barlig middags qvåll,
Vårt öde mot och med oti sin omgång byser,
Den vintren plågat har, giör vårens värma säll.
Så flytta bvar om an, moln, sol-skien, sorg ocb gamman,
På motgång föllier frögd, ty glädiens allesamman.
Up, stöter i basun ocb låter stränger klinga,
At dubbelt fägne-liud til solens granskap hörs,
Lät Sverge Öfver alt i alla klockor ringa,
Ett jubilate, som til andra verlden spors.
Så varen ock til frögd i sångsens döttrar snare,
Ja, jorden glädie sig ocb himlen echo svare I
Som, när en siö-man, frälst utur en öppen fara,
Tillika all sin sorg med farau eftersatt,
Som, när en fånge ser sig väl förlossad vara,
Sin förra frucktan dömt till glömskans långa natt,
Så vele vi vår sorg nu äfven platt fördränkia,
Ocb i en glader tid på glädien enskylt tänkia.
Ja, vare sorgen sänd så vidt sig Svidiod sträcker,
Så vidt i längd ocb bredd des grund ocb gränsor stå,
Så vidt som siö och strand kring hennes bomar räcker,
Bårtt i landsflycktigbet till olycks kullor blå
Ocb sen bon fått fÖrlåf sig där sitt säte giöra,
Så må bon dag om dag sig i sig sielf förstöra.
Men vi, som länge nog vår sorge-börda burit,
Vi drage af vårt flor och mörka yncke-drägt.
Vår svarta sorge-snibb, som motgångs banden skurit,
Skall skifta sig i b vitt, det står oss mera täckt,
Sorg bvem som sörja vill, den tiden är förliden.
Det är ej ringa konst at skicka sig i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
