Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han afkläder oss ock, men straxt vår nakenhet höljer,
I den svalkande natt och uti grafvena döljer.
Lämnar oss i vår frid, och oss om dörena sluter,
Där vår aska sitt hägn af vårdande andarne niuter.
0 huru sälle ä de, som i jordene liggia och hvila
1 den väneste jord, dit de från nödene ihla.
Där ei arbete mer de trötta skuldrorne tvingar,
Men de döda ha ro inunder nattenes vingar.
Och ei plågor och tvång af hunger och nakenhet kiänna,
Eller at kiölden skiär, ell hetan mera må bränna.
Hvarfrån alle i hast vid domsens nalkande väckas,
Då när högarne fly och diupa dalarna skräckas,
När basunerne gå och giält i luftene stötas,
At vid sådana don båd döde och lefvande mötas.
Då de bedröfvade sig af Guds åskådande mätta,
Och en evighet giör dem åter unga och lätta.
Där de i strålande skien som tindrande stiernorne lysa,
Och både klarhet och glantz samt lius och härlighet bysa.
Där den härliga stad när Gudi och lambena blifver,
Som sine borgare jämt ett saligt väsende gifver.
Där vår längtan ocb lust med annan löpa i vädie,
Där ei natten ä natt, men dagen sälbet och glädie.
J. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
