- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
108

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tankar ofrer förgängeligheten och döden.

(Fag sig mig om ocb fant intet onder solene, som
bestän-digt kallas kunde, ty vände jag mitt sinne från fåfängelig
förgänglighet. Mine tankar stannade vid det måhl,
hvar-öfver ingen komma kan, som är: döden. Då öfverlade jag
med mig sielfvan, om icke jag vid des betracktande måtte
finna nöje. Och si, mig syntes af fråssarenom utgå mat
och sötma af then starka, jag förnam, at dödsens
bitterhet skulle förvandla all min sorg i idel glädie, hvårföre
jag ock förvarade detta som en skatt i mitt hjärta.

O, I sälle och salige siälar, som i Heiranom dödt
förut och redan hvilen eder af alt edert arbete.

Välsignade timma, då mig tankau af dödsens vinning
först förekom.

Jag gläder mig af det saliga hopp, at en gång dö,
och min siäl frögdar sig storliga öfver det, at min
förvandling kommer.

Lifvet är ju icke annat än människians plåga, men
döden en förlossning af allt elände.

Det är mig mera än all jordenes rikedom, at mina
tankar redan hafva tillredt min kropp en stilla rolighet i
grafven, och siälen en salig hvila i evigheten.

H vad båtar mig verlden, som ingen stund är säker
for förändring?

Och hvad är, som tiden icke aftyner, hvilken ock
• sielf med en ouphörlig flygt försvinner.

Alle ting blifva tidsens rof, och, efter något skifte,
samlas de åter till mull och mötas i sin aska. Naturen
fräter sina egna foster, och bär inom sig sin död och sin
graf.

Se dock hvad strid med lyckan ocb förtret af händelser!

I fåkunnige, som belasten eder med denne verldenes
omsorg, huru länge faren I blinde?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free