Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och, om det än sanning är,
Åt hans välde vida räcker,
Och som solens omfart bär
Han så vidt sin spira sträcker,
Det beröm då er tillhör,
Jungfru-folck, I frida mör.
Hälst, emedan han sin mackt
Har af edre länte gåfvor,
Eder skiönhet är hans prackt,
Eder dygd hans dyre håfvor,
Och hvad giöret, eder skrud,
At han dyrekas för en Gud.
Om nu ban, som länge nog
Prålat med ens annors fiäder,
Hvartill han haft minsta fog
Klär sig i sin egne kläder,
Si, så faller eder till,
Hvad han sig tillägna vill,
Er blir höghet, er blir prackt,
Er blir välde, er blir ähra,
Er blir tilldelt guda-mackt,
Och hvad vill I mer begiära,
All hans härlighet I då,
Er till skiftes återfå.
Sådant vår herr brudgum väl,
Lärer längst för detta funnit,
Och dy icke, utan skiäl,
Sig med en af er förbunnit.
Täcka mör, det ses, han vet
Älska er fullkomlighet.
Och på det han åter må,
För sitt dygdigt artad sinne
Och för all sin visdom få
Hvad som värdt är has i minne,
Si, så förn lyckans klot
Dit, som dygden fästat fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
