- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
178

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dygd-förente två, som tanken vinna tiden,

Och kiärlek till sin strid i vänlig retan for,

En strid, en kiärlig strid, en strid, som främiar friden,
En frid, som hatar ro, en ro, som upror giör.

Till strids, mig tycks fornt, at det er seger gäller,

Och hvad nödvändigt skier, det skier ju förr jn heller.

Hvad giör, at bärge-häll till strids mot bärget tågar,
Hvad giör, at bärget strid mot bärge-häll utstår,
Hvems under-makt är det, at bärget Ætna lågar,

O kiärlek, kiärste skatt, bo vet, hvad du förmår,

At hafven bafvand gå, at bärgen blifva rådde,

Det är din värkan, och det giör det frö da sådde.

Lik som Agat vid strå, magnet vid järn vill nästa,

Som sole-blomman i sin sol sitt tycke har,

Så giör du ock, at två siu sinnen saramanfästa,

Du är den tredie man emellan alla par.

Men lycka at du här så jämt och fogligt delar,

At hos så lika två slätt ingen likhet felar,

Jag vet, at mången lär den tankan icke trutit,

At han i sinnet haft nån annan kiärast bli.

Men tror, förmätne mör, at himlen annors slutit,

Där upp om solens blå, där giörs vårt frieri.

Han söker stadig dygd, och hvad han söker finner,

Och stadig är han sielf, som bärg i striden vinner.

Hvad mer, om de, som lärdt med krusta låckar flänga,
Och släpas med sitt släp, hans tycke gått förbi,

Som lärdt sitt snett och bredt i kors och kröke kränga,
Som yfves åt det estoffe där matken hvilar i,

Dock dygd-berömde mör, I lär mig ursäkt läna,

Ty desse rader^minst till edert låf-ord tiena.

En ärbar sedighet, den af-und sielf måst gilla,

En man, den flit berömd, och dygd fullkomlig giordt,
Den intet mindre lärdt än lyckans gåfvor spilla,

Som tänker mycket mer, än som han talar stort.

En mö, b vars ärfde-namn af Stridsberg värde gifver,
Hvars annars min och din i likste likhet blifver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free