Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar svalan med den hvita svan,
Vid åhrsens tid och vane van,
Besöka våra fälder,
Och bien tyngste syslan ha’,
Åt af de blommor hånning dra,
Som stå i gröna dälder.
När spake biordar drifs i vall,
At om Guds egit lås få stall,
Och sig i marken bida,
När vildt och tamt på vägen möts,
Likt som, då ingen af-und skiöts,
Man går om ondskans sida.
När diuren, af en innig brunst,
Hos sina qvinnor sökia gunst,
Och ntaf kiärlek ryta,
Samt spegla sig af npblåst mod,
Vid hafvets strand och stålta flod,
Där de sin älskog syta.
När*alt, hvad lif och anda har,
Hälst två om två och par om par,
Fölgs åt i luft och skogar,
När blommor växla blad om blad,
När gräset, under rägnets bad,
Sig kiärligt sammanfogar,
Då aret lätt at nndcrstå,
Hvad hälst naturen svftar på
Med sådant spel ocb smicker,
Hvad under slike värf beror,
När eld för dem i vattnet bor,
I blod och ådrar sticker,
Ocb, om sielf solen nu på nytt
Sin vänas bleka by förbytt,
Och jorden varma delar,
Om kiärlek desse kroppar rör,
Så tycks mig is det hiertat för,
Som kiärleks känsel felar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
