Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hondra åhr lagt handen ved,
Så står dock kärlek oprätt änn,
Som aldrig vända lär igän,
Men blifva i sitt förra flor,
Så länge en på jorden bor,
Ja, lika fult och fast bestå,
När värld och himmel skal förgå.
Do sielf lycksalighetens rot,
Som bär för ensligheten bot,
Nationers lycka, länders pris,
Den forna gyllne-tids bevis,
Det högsta goda af alt godt,
Som fallit på vår dehl och lått,
Som giör at all vår tids förtret,
Sig byter i förnöjlighet,
Hvad låf må kårlek ägnas til,
När intet låf tilräcka vill,
Af alt hvad vida jorden bär,
Dess adell adlat och ädlast är,
Förnögde två, som denna dag
Er gie at bygga hionelag,
Som 8älle nu förfara få,
Hvad all naturen syfftar på,
Tror, at jag af ebr lycka rörd,
Blir lika som utom mig förd.
Ja, gläds at så fullkomligt par,
Hvarannan sig til äkta tar,
Och ömsom lycklig skatta kan,
Så täcker brud, så burtig man,
En mann, som til det ryckte hint,
At han ur lagens labyrinth,
Sin nästa vägen visa kan,
Och tar sig mångens välfärd an.
En brud, bvars sedighet och vett,
De ei allenast giöra ett,
Men ock bvars menlöshet och blygd,
Fördubla hennes ärfda dygd.
En mann, som med försicktighet,
Och med förnufft sig bärga vet
En brud, soro lefver tyst i ro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
