Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kongl. maj:ts tro-mann och biskop öfver Abo stifft,
samt pro-cancellarius vid academien darsammastådes,
den högvyrdige herren,
herr doet. Johan Gezelius,
med ansenlig process i Stockholms Store Kyrckia
den 26 Junii 1718 begrofs,
skref således de förnäme sorgbundnas
bög8tförbundne tienare,
J. F.
JILitt i en faslig natt, nar bimlen liungand står,
När sky, siö, var ocb vind sig mot bvarannan väpna,
När tordön kior i kring, at jorden belt nså häpna,
Ho år den i sitt brost då ej en fasa får.
Ho är så håglös fatt, som icke vid sig tar,
När Herrans vredes hämd ett uselt rike hotar,
När som fördärf ocu fall båd land och folck utrotar,
När doden oss i våld, förrn vi blit döde, har.
Och än, när de gå bårt, som faran anförtros,
Som trogne händer up åt högden kunnat häfva,
Ho skal for rämnan stå, när de ej orka lefva.
Acb, vi ä’ slagne nog, då slike dö sin kos.
I den, som nu min suck åt grafven följe giör,
Hvars dyra leder sig i tysta giömman sluta,
At där en stilla ro till domsens morgon niuta,
I den förlore vi hvad grant betänkas bör.
En man, den sanning hyst och allvar haft om bord,
En Christi kyrkias stöd, den lärde rerldens under,
De fromma siälars tröst, och Gudz ordz skarpa dunder.
En trogen herde för sin anförtrodde hiord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
