Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och si, hvad är i ähra sitta,
Bland landsens drottar hälsad bli?
En konung utur thronen flytta
Diärfs döden i sitt tyranni;
Han blandar i den mörka graf,
En spira och en herda-staf.
De9 utan, hur vi öfverflöda,
Och tro oss til at hafvat väl,
Ar dock vårt hela lif en möda,
Vårt kiött ett kors, som siälen q väl,
Vårt lefva är, at länge dö,
Vår öfverskrift: Alt kiött är hö.
Som kiölden späda grödan trycker,
Och rim-frost gräs och örter tär,
Som blast af biörken bladen rycker,
Och veka axen genom skiär,
Som blomman för ett ovär dör,
Med tiden tiden alt förstör.
Det har den sälla fru grefvinna,
Som nu har flytt til lambets stol,
Och för en nytänd stiärna brinna,
Där Gud är sielfver hennes sol,
Det bar hon trodt och tänkt sig till,
Ho redo är, dör som han vill.
De dygder, som giör qvinnor dyra,
Ha henne öfver alt giordt stor,
At alla lustar kunna styra,
Är kånst, som ej hos alla bor;
Dock hennes graf det loford tar:
Här bvilar den sig vunnit bar.
En diamant ur jordens klyfter,
Och pärlor utur hafvets strand,
Man mera hogse til sig lyfter,
Än som den elliest ringa sand;
Är det ej klagan och förtret,
At döden samma skilnad vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
