Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen trumman lag och rätt med friden flyktig giordt,
Och i de förra åhr mång ovis9 ordning stiftat.
Sen ondskan öfver alt båd land och folk förgiftat,
Har han at skaffa skick vist längre lefva bordt.
Det sad hon, och hvad mäst til ängslan henne dref,
Var, at han en gång ej det säte fick bekläda,
Där han näst kungen9 thron fått rätten företräda,
Ocb hvar til han så nyss i nåder kallad blef.
Hon kunde sig i hast ej någon minna på,
Den med så allmänt lof och heder gådt i grafven,
Den så försiktigt fördt och brukat vandrings-stafven,
At hvarken tid ell död uppå hans minne rå.
Ty slöt hon ock, at hon, hans värde namn til slut,
Ocb där man askan tänkt i svala giömman sänka,
Skull en ell annan rad i ordning saramanjänka,
Och låta i metall de orden grafvas ut:
Här bvilar den i dom ett rättesnöre var,
Som, hur han här har dömt, frimodigt lär förklara,
När alle domar bli i domen uppenbara,
Här hvilar han och ren sin samvets bvila har.
G raf-skr ift.
De rättferdige falla af.
Så går det, tänck Narcissens död är främst uti vår sommar,
När etter-näslan, under nog, om seria hösten blommar,
En olycks-kråka lefver kapp med alla creaturen, *
När sånge-foglen måste dö så in- som utom buren,
De sura äplen ta sig först, sen rimfrost marken täcker,
Då i den bästa frukt sin matk förrottnelsen upväcker,
En Jonæ curbitz vissnar bårt, när gran sig lifvet kårar,
At dygd måst dö, när odygd gror, det klaga mine tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
