Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
Men bur bar tiden 8en oss hannit?
Tank, ingen dagg mer faller på den mark,
Ocb våre namn fins ej i trådens bark,
Nu gier jag hårda ödet vunnit,
Sielf skogens foglar för de qvistar sky,
Där förr var sång, förrn dagen börjad7 gry,
Med skrämsel fläktar vädrets vingar,
Ocb tårka blad ocb blomma tvingar,
All gröda där
Förbleknad är,
All förrig lust försvunnen
Ocb som en ström förrunnen.
7.
I fiärran fallne mörke skogar,
Där fogle-flygt i trädens trängsel skiär,
Men elljest intet låt at böra är,
Til er min klagan sig förfogar,
I lämnen mig den sidsta förmån qvar,
At edert öde gier min suckan svar,
Så vill jag enslighet utvälja,
Och all min tid til suckar sällia.
I giöm8lor blå,
Sku böra få
Ett ve af bärg ocb dalar,
När echo med mig talar.
8.
Nu baf farväl all verldslig gamman!
Du stumma jord, som fattar desse ben,
Giöm all min frögd inunder samma sten,
Min sorg och ängslan ringer samman,
Min glädie sucka i ett svidand bröst.
Min klagan sök i tårar, sök din tröst!
Farväl, ja far ock väl min kiära,
Acb, at jag måste dig umbära,
Så far man hän,
Förlåtne vän,
Men förrn jag dig förlåter,
Jag nu å nyo gråter.
XX: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
