Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag grundar noga ut, men finner inga skiäl,
Hvi mennskian länge vill i synda kroppen dväljas,
I alt sit väsende, så är hon ju en träl,
Och måst omsider dock för dödsens fruktan qväljas.
Alt in til grafvens dörr vi tunga oket bäre,
Men då vi intet å’, vi frie vordne äre.
Den högvälborne fru, som nu til b vilo far,
Och lärdt i tankar rum för sina beu beställa,
Som långt förrn döden kom, beredd och färdig var,
Hon fruktad aldraminst, när mäst det skulle giälla.
Den samkar sorgelöst de grå och hvita håren,
Som i sin ungdoms tid bekantskap giordt med båren.
Hvad glantz des dygder til des ärfda namn ha länt,
Det bord jag verlden all til efterdöme visa,
Men hennes värda stoft har mer beröm fortiänt,
An mitt begrep förstår och mine ord de spisa.
Ho kan väl större ros uppå sin mull begiära:
Hon lefd’ med allmänt lof och lads i graf med ähra.
Den hiälten komma skal, som desse trötta ben
Kan med en väldig arm ur dödsens fiättrar vinna,
Men förrn alt detta skier, skall solen lida men,
Och jord och himlar all i eld och låga brinna.
Sen blir den nya stad en boning för de fromma,
Där intet menligit kan någon tid inkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
