Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, vår kropp, den usla jord,
Som en tid i mull förvaras,
Skal å nyo uppenbaras
Ocb bli en gang barlig giord.
Bleka hamn, som båren kläder ^
Och oss detta vittne bär,
Du så väl sotn dina fäder
Redan vid oss skilder är.
Säll äst du och väl är dig,
Ty den stormand* korssens bölja,
Som til grafven ville föllja,
Har nu ändtljg saktat sig.
Gud, som våre hiärtan känner,
Ser väl hvad oss nyttigt är,
Lägger korss på sina vänner,
Pröfvar dem han håller kiär,
Men hans bielperika hand,
Är ei under agan fiärran.
Låfvat vare Herran Herran,
Som förlöser våra band!
O I, tysta hyddors andar
öpnen mig ock edre tiäll,
Säll den i det tysta landar,
Han är vist med allo säll.
Lät oss dölja oss i mull,
Vi, som ä* med sorg berända,
Där skal plågan återvända,
Lyckan bli oss blid och bull.
Ytterst, varen i och tröste,
I, som denne saknad q väl,
Tror, den honom återlöste,
Han bar äfven nu giort väl.
Skulle något felas än,
Är ehr sorg för svår at vinna,
Kunnen I ehr straxt ej finna.
Tyst, I råkas snart igien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
