Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charon, vid sin svarta elf
Sitter ut med stilla stranden,
Där han styr til tysta lahden,
Täncker, talar vid sig sielf:
Nu är tid min färja nvttia
Medan vinden fogar sig,
Folket utur världen flvttia,
Kommer såleds an på mig.
Döden, som sin fargeman
Såg til svarta båten basta,
Stång och åhrar för sig kasta,
Sade: Bida om du kan.
Om ett ögneblick elP mera
Skal du nog at skaffa få,
Lät mig lian först hantera,
Litet ut på rymden gå.
Där med utan vett och skiäl
Han båd likt och olikt fäller,
Blind och döf och dum sig ställer,
Sargar, sårar, svåra qväl,
Rasar i sin grymma ifver,
Och med tvång sit välde för,
Alt til spillo för sig gifver,
Thron och plogen ledig giör.
Såleds är vår frihet fort,
Snöpligt ha vi arma siälar
Blifvit den tyrannens trälar.
Ach hur ganska illa giort!
Alt för stor är oss vår skada,
Större än man tänkia kan.
O, at lian och hans spada
Endest ginge diuren an!
Hvad för jämmer til at se
Skilnad ibland vänner såta,
Mannen makan sin förlåta,
Makan mannen öfvergie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
