Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Tag skiönste, men med täckligt sinne,
Den trohet dig bär bindes an,
Du vest, bvars biärta dn bar inne,
Dig, hvem jag är, ej fela kan.
Nu blöde, rader, skynden er,
Acb, ho kan mig den sällhet båda,
At jag, som I, får Iris skåda,
Kom önskte stund ocb dröj ej mer.
En annan.
9,
Melodie: Ifrån den dag jag Elisandra etc.
1.
udinna som din täcka orden
Likt solen pryder himlens bvälfda blå,
Naturens under man dig nämna må,
Tu skiönste öfver alt på jorden,
Hvars ögons eld min blod til aska brändt,
Fast till at dö mig lyckan än ej bändt,
Hvad är at du med vrede agar
Den, som dig offrat sina dagar,
Den intet mer
Af*veriden ber
Än en din kiärleks gnista,
Ocb därför alt vill mista.
2.
Mig tycks du himlens ordning batar,
När kiärlek dine kyska öron skiär,
Där kiärlek dock det liufsta väsend är,
Hvad är, at du dess välde ratar,
Som första sten til verldens grundval lagt,
Som alt i skick ur jordens skiöte bragt,
Som giör,; at du ocb jag, vi båda,
Med våre ögons lius få skåda v
Det himla-hus,
Där solens lius,
Med sine skyar våta,
Din hårdhet må begråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
