Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vtrcuälr.
Benägne läsare.
Vid afton-svalkan, när solen bärgar sig, skiuter hon ifrån
sig de liufligaste strålar, så är ock mångens yttersta tal det
betan kel igaste. Desse korta sede-läror, som jag lämnar dig
till någon åminnelse efter mig och hvilka, sedan jag till
aska vorden är, vittna kunna at jag varit hafver, äro de
sidsta gnistor af mitt förstånds lius. När mörker omsatt
mig på alla sidor, jag menar, när siukdom, sömne-lösa och
sielfva döden trängt in till mig, har jag icke velat lämna
mine tankar ledige, på det de icke skulle dragas till synd,
utan bällre öfvat och uppehållit dern i nyttige tings
betraktelser. I sielfva skrif-sättet finner du den åtskillnad, at
somlige reglor äro sede-läror, somlige sede-tillämpningar,
hvilka, antingen genom någon diktan, eller ock sage-vis,
äro anförde, dock leda de alle till ett ändemål. Om icke
vanmakt och orke-lösa emellan kommit, hade jag blifvit
vidlyftigare, nu består min största bebaglighet i kårthet.
Bevågne läsare, jag begiärar icke mer än din välvillja.
Sedan trädet förvissnat, kan man ju än tala om frucbten,
bura den smakat.
Stockholm den 25 Febr.
A:o 1726.
Jacob Frese.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
