Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exempel, at, hvaräst hastig läkedom ej hiälper till hälsan,
där giör längligit läkedoms bruk siukdomen obotelig.
önska dig icke döden och frukta icke eller för honom.
Det förra utvisar otålighet, det senare förtviflan. Bägge
undviker du, om du allenast lefver i christelig beredskap.
Den, som dör förr än han dör, ban skall få lefva.
Lät ingen dag gå förbi, med miudrc du icke öfverser
ditt synda-register och sluter dir. synda-räkning. Bekiän
bvad du felat, ångra hvad du bekiänt, afstå hvad du
ångrat, och om du så fortfar, har du i döden icke mer än en
dag at ångra.
Glöm ej din döpelses förbund. Tänk, at du icke
allenast är rättfärdigad i Christo, genom bans död, utan ock
friad ifrån syndsens välde. Det förra fordrar af dig tro,
det senare helgelse. Därföre tro så, at du ock christeligen
lefver; lef så, at du ock rätteligen tror.
Gif akt på dig sielfvan och håll dig för din egen fiende,
så skall du undvika mycken synd. Ehuru du i det ondas
bedrifvande kan döllja dig för människior, så slipper du
dock aldrig ditt samvetes förvitande. Det måste ju vara
en bedrägelig hemlighet, när dina giärningar bära vittne
emot dig både i döden och i upståndelsen.
Jämnför detta förgängeliga emot det eviga, så skall du
finna till bvad hopp du kallad äst. Lyft din hog ifrån
jorden ocb detta kalla mörkret och ställ dina taokar till
den saliga himmelen, det sanna liuset, som bårtdrifver
nattens skugga. O, huru väl är mig, så åfta jag tänker på
Gud. Jorden är mitt fängelse, himmelen min frihet.
Gif icke vredena inrymme, på det du ej i en droppa
vattn må upväckia ett stormande haf, eller af en dold gnista
upblåsa en förtärande eld. Den en växande vrede
förekommer, släcker glöden i sin första början, den vreden
utöser, giuter ollia till lågans häftighet. Naturlig vrede
insmyger sig väl i de visas bröst, men b vilar i dårars barm.
En klok och forsigtig människias besynnerlige
egenskap är, at tiga. när dårar tala, och ändock han intet
nämner, betygar likväl hans tystlåtenhet missnöje öfver deras
fåkunoighet. Hvad skulle näktergalens röst emot korpens
rop och lutans behaglighet emot trummans ramlande?
Jag vill gifva dig en väns råd: Tål ocb hoppas, ocb
det skall leda dig igenom verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
