Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At se nästans fe), aro vi skarp-synte 8 o in lo-diur, tnen
vid våre egne blinde som mullvadar.
Till dufvans fromhet är af nöden ormsens illistighet.
Det är ett härligit beröm, när den fattigas läppar äro
dine gåfvors basun.
Tvänne dygder pryda en konung förnämligast och tvänne
hans undersåtare, men den tredie är alles deras begynnelse.
Barmhärtighet och rättvisa konungen, trohet och sanning
tiänaren, men Gudsfruktan är källan till alt godt.
Fyra slags sinnen äro mig förhatelige, och det fämte
drager jag en sky före. Den giruges, som har och niuter
icke, den högfärdigas, som vet sitt ursprung och känner
sig icke, smickrarens, som talar väl och menar det icke,
försmädaren8, som liuger och skiäms dock icke, men den
människia, som stiäl och är icke nödstält, hans vanart bör
straffas med döden.
Tvänne slags människior hysa en förtärande eld i sin
barm, den vredsinte och skiöraktige.
Tvänne ting tiäna väl vid hvarannan och tvänne icke,
magneten och järnet, krutet och elden.
Hvad för tvänne bröder var för litet, det var för fyra
nog. De förre sämdes icke och förödde sitt, de senare
förliktes och ökte sitt.
En fåvitsk rnsade sig af sin hustrus dejelighet för en
annan och frågade honom, huru hans vore fatter; han
svarade, hon var af långt sämre förmåner, dock hade hennes
moder, näst gudsfrucktan, lärdt henne fyra nästan de
ringaste diurs egenskaper, spinnelens, som virkar med sina
händer och bor i konunga-palatz: biens, som tida är ute
at söka sötma af blomstren och giör sig honung, myrans,
som kräker på sin gienväg och samlar vinterfödan,
gräshoppans, som älskar sin maka och ungar. Ej, sade den
fåvitske, det är alt onödigheter.
Trenne människior möttes åt och undrade på bvar
annan, den vin-ögde, näs-löse och snemunte. Den vin-ögde
bad den näs-löse tala rätt, den näs-löse bad den sne-mnnte
le rätt, den sne-rounte bad den vin-ögde se rätt. Hvar
hade sitt fel och straffade dock den andras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
