Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christofer Moræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Summan af Comædien.
Coræbus grå blef utaf hustrun wrånga
Till marknadt sandt med bons och äggen många,
Och tbertill med ett ludit kalfweskin.
Thet han skull’ sälia bort åt hustrun sin.
Men, stackars man, han måste mycket lida
På wägen lang, hans axlar månde swida
Af bördan tung, som honom låg uppå,
Och kunde ey sig något dricka få.
Men när hau gick från stadz med sina waror,
Tå wart han snärd i twänne skiokors snaror,
Ty han fick ey försälia bort sitt kram,
Han kom försent och kund’ ey hinna fram,
Tå marknan höltz, men måste sig begifva
Med kramet hem, doch först på krogen drifwa,
Sig taga dar en nödig torstedrick,
Then han full snart med första ordet fick.
Men, fattig man, han kom i stor olycka
För horor twå, som kunna sin ord smycka,
The tubba’n till med söta orden mung*
Att hålla sig fast glättug denna gång.
Thet han och giör, ja blifwer full och drucken
Och sedan fort i kalfweskinnet stucken
Af thesse twå, och som en giodder kalf
Försålder blef för en riksdaler half.
Nar slachtarn kom och skulle honom sticka,
Tå rööt han lili, att hiertat månde picka
I slachtarns bröst, tå darra alt hans lijf
Som aspelöf, han slapte både yx och knif.
XXI: 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
