Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Fabricius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himla ro
I äkta bo.
fnnno
kyrkoherden den ärewyrdige och höglärde herren
Herr Petter Ekman
och
dygdädla jungfrun
Jungf. Sara Troilia
då de med hwarannan slöto et ouplösligit förbund.
I nöjets ljufwa lugn sin jorde-bydda bygga,
Ät hon af bioila skick en liten likhet bär,
At hon wår swaga kropp för bister kjöld kan skygga,
Och för wårt heta bröst en swaler skugga är.
At wär elendes tid sin sura smak må mista,
Det år biand önskan wår den första och den sista.
Den hatar sig wist sjelf, som sig med oro qwäljer,
Som släcker hjertats glöd med häftig tåre-flod,
Och sinnets fria frögd åt ängslans fjåtrar säljer,
En öfwerjordisk själ hon har et annat mod,
Hon kan ej lefwa, om hon ej i nöjet bamnar,
Hon som sin bästa vän förnöjsamheten famnar.
Den dyra perle-skatt i swarta djupet finnes,
För Moren löpa til, lifs-wågat nöje är,
Guldkalfwen äfwen så med farligt nöje winnes,
Altsammans kalla wi förgänglighetens klär.
Den hwita perlan kan en gång ej magen mätta,
Det röda gullet ej från nöd och döden rätta.
Wår dyra ande kan sig ej af jorden mätta,
Ehuru jorden oss et målat nöje bär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
