Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thyrsis, som väl vaar bekend mz honom, han ville l&ta
honom iempte ein broder sittia mz sigh i vagnen, hvilket och
den andra gärna efterlet; eatte så Celadon högst up i
vagnen och foor rätt äffven då för bij, då Stratonioe igenom
fönstret sågh, hvilken Celadon mz sin hatt ödminkeligen
helsade. Detta gaff henne temligh stora ögon, i det hoon
sågh den ringa heerden sittia i så stoor ähra, och begynte
taga större tanckar om honom än tillförene. Kär nu
Celadon vaar inkommen i staden, giorde den oroliga kärleek,
som aldrigh låter een vara stilla, att Celadon intet afvende,
för än Thyrsis skulle gå uth mz honom och bättre
besich-tiga staden. Till äffventyrs, tenckte han, må Parmenio
komma in mz de andra, hvariblandh och den aldraädleste
Stra-tonice ähr, den iagh kunde än senda een kärligh vinck till.
Hen Thyrsis gick fast een annan vägh, ähn Celadon tenckte,
och sökte nembste porten till uthgångs. Men, o du
underliga skickelse! Parmenio mötte dem, när de nyggest hade
gåt 6 eller 7 stegh igenom porten, och tilltalte Celadon
venii gen, den och efter sin önskning unfick än een blijdh
upsyn af Stratonice, som honom mera frögdade, än den
up-gångande Solen the Phoeniciers trälar, som tillförde
regementet den, som honom sågh först opkomma. Men som
lyckan altijdh ähr ostadigh, besynnerlig i kärleeken, så hende
det och den usle herden, som härtill hade haft temlig
framgång. Ty när Parmenio kom till Ephesum, vore de
för-nembste af Hoffolket icke så ofta tillstädes i Gudztiänsten,
så att allareda 3 dagar förflöto, och han icke engång hade
fått sedt henne. Hennes Cammarfönster vette nthom slottet,
och kunde man för bergetz skull, hvarpå det lågh, intet
komma nemmare till än een godh musqveteskått, så att han
aldrig vijste, om hoon vaar i fönstret eller ey. Omsijder gaaf
han sigh så för sorgh, att han segh neder åth sengen och
eompnade.
(20 Maii). O du selleama lycka! O illekne Astrild!
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
