Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tUBULUS.
Det synes vara july en Llind ocli synloss dåårskap,
De stoor’ i otrengd måål till harm och vrede reeta;
Fast de ey altijdh nåå godh lägenheet att straffa,
Så mins de länge nogh och halTva långa armar
Och bära vreden q v aar een rum tijdh oiorendrat;
De lomma grant ihog och kunna mächligt hempnas.
Longinus.
Ney, ded ähr aldraförst een blind och galen dåårskap
Att vara feeg och redd. när tyckan så vill foga.
Eubulus.
På blinda lyckan sig så dårligen lorlijta
Och seen högmodelig gåå med een röffvat Crono
Och stulen kunglig nampn, det plägar tvinga hembden
Och straffet Öffver sig. den han ey gitter undflyy.
Longinus.
Den vari hvars mans hund, den liggc neer i stofftet
Och trådes länge nogh neer under hvars mans fotter,
Den ähr och aldrigh värd uppå sitt fega huffvud
Och i sin redda hand att bära Croon’ och Spijra,
Som sig för himmelens undseyelse befrnchtar
Och till tliet ringsta rädz för hela verldsens krigsmacht.
Eubulus.
Ded \älde, man rnedh våld draar under sigh och orett,
Det gåår rnedh klagan bort och varar aldrigh lenge
Longinus.
Ded vitnar Staden Kom; befrachta rnedh hvad orätt
Han brachtc under sig så många rijka länder,
Sij. huru han ännu så lenge groor och blomstras.
Longinus går aff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
