Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sampt aff rasloga qviatar och stöök förtreetligt och oiexnpt.
AU vaar uselt och ödt; elett inga blomster och örter
Fanns, uthan här och där liung, sqvackra, skogsduun och yyde,
Häst vaar i dalarna träsk och allslags gifftiga svampar.
O huru fasade mig, när hvarcken hund eller hana
Höras kunde, men alt vaar stiir i bedröffvliga tysto!
Inte vaar leffvande lijkt, men aiting dödligt och öödligt,
Fast thet än hördes i bland vederstygglig och gräselig klagan
Medh bedroffveligh åll och tiutan aff ugglar och uffvar.
(Ach, d& iagh tencker uppå, så vatnas båda min’ ögon!)
Nar iagh så vijdare maakliga krööp älendig och uusell
Bland matkgnagade, ruttna stubbar och knotriga kråkor,
Vart iagh aff ängslan och arbete så vanmechtig och uth-trött,
Att iagh ey vijdare kom, bleef så beliggiand’ i skogen,
Kund’ ey hvijla för ångst, men lågh både svånger och
sömpnlööss,
Lysnade lönliga, full aff skräck i min eensliga frucbtan·
Sij! Då hörde iag een aff een altförgräselig liåbl-liud
Medh förskreckelig röst mitt narnpn uthtydligen nämpna.
0 huru vaart iag då fatt! Een köld öffver all min’ inelffvor
Hasteligh föll, migh teptes igen både bröstet och halsen,
Synen styyfnad’ och svartnade bort, och hååret i ändan
Reestes åth himmelen up, mitt håårtförfarade hiärta
Puffad’ och bulltade tätt, när blodet i ådrorna stocktes.
Ileela min ängsliga kropp det skalffv och ryste som asplööffv;
Men fast mera, seen han, som skreek, lätt å lychtone see sigh,
Hvilken sig alt ncrmar’ och nermare lagade till migh
1 förskruckelig hampn, all bleeker, blodig och sargat,
Kom och Öglade mig rätt styyft och hvast uthi synen,
Skar sina tänder och baar i sin händer een brinnande fackla·
Ach migh! Jag hinner ey meer, och rösten fastnar i halsen»
Rosihunda.
Giffver eer inte s& högt, som altijdh frischer och orädd
Vara pläghen i alt, det eer hender, i medh- och i mootgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
