Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tbese brukar Hon och Nådens tid at kämpa ooh arbsta
1 hiertans åtrå, bön, begär, en evig sälhet leta,
At Siälen, när hon blifva skal fr&n Iorde-Hyddan skild,
Uti en evig klarhet må förklaras til Guds Bild.
Hon ynkar upblåst Pharisé, förkastar blindan mening,
Som med utvärtes helighet förhindrar andans rening,
I Menn’skiors åsyn synes from i gierning, ord och lat,
1 Siäl och Hierta upfylt är med afund, högmod, hat.
ULRICA älskar ej thet sken, som Menniskior berömma,
Vet, at then stora Himlens Gud skal efter hiertat dömma,
Thees hafver Hon sin Anda vänt, at med sin Siäls begär
För all ting hafva Skapar’n sielf, ther näst sin nästa, kär.
Hon visar uti alt eit Värk, at thet af hiertat flyter,
Thees hiertas Fromhet, Mildhet, Nåd i giemingar utbryter,
I Anden kämpar hon med Gud, mot mörkret förer strid,
I hopp at efter trogen kamp erhålla evig frid,
Arbetar’n lik, som med besvär sig tungt förskaffar föda,
Uthärdar beta, torka, törst, inunder all sin möda,
Å stundar svalan aftonstund, med glädie tänker på,
At han på slutet vinner lön, ther hos skal hvila fö.
Som Noach,hvilken drefven kring bland skum och vatnets vågor,
Inunder mången farlighet flyr från de ondas plågor,
Med fasa theraa ända ser och hörer flodens svall,
Guds bistånd väntar glad i hopp, vet, faran ändas akal.
Ack, sälle the, på sådant sätt uppå et b&ttre tänka,
Sig intet i fåfänglighet och flyktig .vällust sänka,
Säll then, som vet at vörda thet, i evighet består,
Som ej utaf förgänglighet och döden ända för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
