Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tit Svidiot medlertid begråter Then. hon mist.
Ther barnen om hvarann i sorgen Itänder vrida,
I städer, slott och hus samt by och kojor qvida,
ULRICAS liufva namn uprepas först och sidet:
The sorgsne Svea barn med gråt och ängslan skrika:
Ach ve! Vi hafvom mist en Makalös ULRICA?
Vår Fader, Hugnad, Hägn, vårt Hufvud och Försvar.
Förgäter allan Lust, kan ej sin sorg fördölja,
Men lik som hota vil sin såta Maka följa,
Om Himlen icke del i vår olycka tar
Och med sin Almakts Hand sin Dyra Smorda stärker.
Så at man Thes försorg på FRIEDRICS lifstid märker
The Trogne Rikeens Män slå våta ögon ned,
Rådlöse sielfve stå, hvad the nu skola råda;
ULRJCAS tida död tycks Himlens straff bebåda,
Som visar sig mot oss för tidsene synder vred;
Hvad skola vise Män och Guda Söner giöra,
När Store Guden sielf oss hotar att förstöra?
The Ädle Svitbrers barn, the käcka Göthers blod
Med ängslan fordnan nöd och faror sig påminna,
At theras tappra blod ej vil i ådror rinna,
Men kalnar, stelnar bort, förlorar hog och mod;
Thet tycks, som fåfängt är för almän välgång strida,
När man af Högden ej törs liielp och bistånd bida.
The vyrdningsvärde Män, som båda Herrans råd,
I Läran bistånd haft af värk och klart exempel,
När the fått peka på ULRICA, Dygdens Tempel,
Ej veta, om the mer törs nämna Hopp och Nåd,
Tå nästan synas vil, som nåden borta vore.
Och HErren vredsamt hat til alt vårt offer bore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
